Jag har en liten vrå...

Min pappa finns fortfarande men ändå inte...Han var bara 54 år när han drabbades av demens - en fruktansvärd sjukdom som utan hänsyn till vår familj gömde undan min pappa en bit i taget tills ingenting fanns kvar...Men mina minnen finns inom mig och dem kan ingen ta ifrån mig.

Jag minns hur pappa satte sin stora trygga hand på min rygg och puttade på när jag inte orkade cykla upp för den långa backen och uppmuntrade mig att strutta på nu!!
Jag minns hur jag älskade att pilla bort skinnet som flagnade på pappas axlar efter han bränt dem för han glömde smörja in sig när han satt i strandkanten och höll ett öga på mig och min storasyster.
Jag minns hur roligt jag hade när jag fick följa med pappa i lastbilen - jag sjöng för honom och fick hjälpa till att räkna gurklådor.
Jag minns att pappa älskade att spela kort med mig och ví kunde spela Åsna hur många gånger som helst.
Jag minns hur rolig pappa såg ut när han spelade luftgitarr och att han ofta sjöng "Det var på Epa vi mötte varandra..."
Jag minns hur roligt pappa tyckte det var att dammsuga på mitt rum kl 8 morgonen efter jag varit i Åhusparken.
Jag minns hur mycket pappa ställde upp för mig i ur och skur. Han körde till Malmö och bogserade hem min bil, han lånade mig pengar när det krisade och han steg upp mitt i natten för att hämta mig och mina kompisar när vi varit på fest.
Jag minns vilket otroligt stöd jag hade av pappa (och av mamma) när mina tvillingar var små. Det fanns inget han inte klarade av när det gällde att ta hand om sina första barnbarn.

Min pappa självklart oxå lärt mig saker - vissa viktigare än andra. Saker som kanske inte så viktiga men som jag alltid kommer att minnas är att några - det är sju, om man sjunger innan frukost gråter man innan kvällsmat och det är jätteonödigt att blinka om man står i en fil som bara svänger eller om bilen bakom inte är så nära!
.

Jag har en liten liten vrå

dit ingen mer än jag kan nå

Där tystnaden är mjuk och vek

den är min egen hemlighet


Jag hoppas att det är så här och att du har det bra där inne pappa. Vi här ute saknar dig jättemycket och jag önskar att du kunde komma tillbaks så att jag kunde berätta för dig hur mycket du och din kärlek har betytt för mig.

Kram Maria