Förlåt Gud

Året är 1984. Det är julafton och jag är 10 år. Lyckan är total när jag får Alphavilles LP i julklapp. Jag förutsätter att alla som läser min blogg vet vad en LP-skiva är och om inte :  Just f**king google it!! Skivspelaren går varm hela kvällen och låten som spelas mest är min absoluta favoritlåt Forever Young.

Vid den här tiden sjöng jag och min syster i en barnkör som hette Unga Röster. Det var alltså bara att gilla läget och vara i kyrkan jättetidigt på juldagsmorgon för att sjunga på julottan. När alla (faktiskt så var större delen av byns invånare på plats) satt i sina bänkrader, knäpptysta och väntade på att kyrkklockorna skulle börja ringa tyckte min lillebror 3 år att det var läge att sjunga låten han hörde femtioelva gånger kvällen innan. Enda problemet - förutom att det är meningen att man ska vara tyst i kyrkan - var hans bristfälliga kunskaper i engelska språket. Så när han tar i för kung och fosterland och sjunger För Jävelen vaknar alla morgontrötta till och undrar vad sjutton det var för konstig öppningspsalm på årets julotta!!

Så Gud - om du var vaken kl 05.59 på juldagsmorgon 1984 -  hoppas att du inte satte morgonkaffet i vrångstrupen och att du har förlåtit min lillebror för hans synder.